lördag 17 maj 2008

Kärnkompetens i all ära. Men vad består kärnan utav?


Bild: Go Viral.

Summa summarum av 4 år i Lund:
Det handlar primärt för företag om att identifiera sina kärnkompetenser, för att sedan arbeta fram strategier som syftar i att förvandla dessa kompetenser till varaktiga konkurrensfördelar

"A firm possesses a Sustainable Competitive Advantage (SCA) when it has value-creating processes and positions that cannot be duplicated or imitated by other firms that lead to the production of above normal rents."
Citat: Wikipedia.

Dessa resonemang förtydligas genom ett gäng logiska modeller. Den kanske mest omtalade (uttjatade om du frågar en ekonomistudent) kan vara Porter´s Five Forces.



Modellen nedan beskriver vägen till "Sustainable Competitive Advantages". Jag har dock tappat vilken farbror (alternativt vilka farbröder) som ligger bakom resonemanget.



Nu till frågeställningen

Min fråga: Vad händer med ”sustainable competitive advantages” då utvecklingen inte längre sker innanför företags väggar?

Och nästa fråga: Var ska vi placera in pingvinen?

4 kommentarer:

Niklas Olsson sa...

haha, det finns faktiskt ett ekonomiskt ramverk för pingvinen också. Det handlar om hur företag måste förändra synen på sina varumärken när de rör sig mot "open source", vissa varumärken (som pingvinen) är ju helt open source till sin natur, men även vanliga varumärken blir mer och mer open source då de släpps lösa på internet och konsumenter själva får definiera sin syn på varumärket. Denna förlust av kontroll leder till nya perspektiv på hur man skapar ett konkurrenskraftigt varumärke.

En timme om dagen---- sa...

@niklas: Tack för infon N! Hoppas att detta ramverk även har adderats till kurlitteratur-listan :)

ivanAndersson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
ivanAndersson sa...

Jag tror att man talar mycket om detta. Exempelvis, nätverksteorin talar om detta. Kärnkompetenserna finns i själva ”organiserandet” av värdeskapandet och detta organiserande är svårt att kopiera. Förenklat - skapandet sker inte ”hos” olika viktiga aktörer. Det sker ”mellan” dessa viktiga aktörer (leverantörer, partners, kunder, konkurrenter etc.). Brukar ibland beskrivas som att man går ifrån ett ”tänk” i form av värdekedja till värdestjärna (Richard Normann).

Imaginär eller virtuell organisation är ett, vid det här laget, slitet begrepp för detta. En metafor som brukar användas är dirigenten för en symfoniorkester. Dirigenten organiserar de olika musikproducenterna (violinisten, sångare etc.). På så sätt skapas en helhet (värde) som är större än dess delar. Delarna är utbytbara och kopierbara men inte helheten. Kärnkompetensen finns i att organisera orkestern och att förpacka dess värde i det vi kallar varumärke. Företaget NIKE är ett bra exempel på ett sådant företag som har ”dirigerandet” som kärnkompetens. I praktiken är det dock kanske inte så tydligt vem som dirigerar vem – utan kanske dirigerar man varandra många gånger *S*.